En vecka hos familjen och 11 dagar i USA. Det är inte illa! Alltid en början. När jag bestämde mig för att åka som au pair var jag inte rädd. Jag var väldigt målmedveten och säker på att det skulle bli ett toppen år. Första dagarna i USA gick jättebra. Jag träffade ett helt underbart gäng svenskar på Training school, Long Island. Vi hade roliga dagar tillsammans och en UNDERBAR eftermiddag i New York City. När det sedan var dags att ta bussen till Massachusetts för att möta värdfamiljen blev jag lite nervös. Inte farligt nervös, men jag kände mig lite orolig. Skulle de acceptera mig, skulle jag trivas hos dom, skulle jag gå ihop med barnen och med föräldrarna, skulle jag hitta vänner här borta?! En vecka efter kan jag säga att jag kommer överrens med värdfamiljen, jag trivs hos familjen och jag har hittat kompisar här bort, so far so good, right? Det är rapporten efter en vecka. Jag hoppas att om 40 veckor är rapporten minst lika så bra. Jag hoppas att jag lär mig mer om mig själv och hur jag funkar i olika situationer jag hoppas att jag växer som människa. Jag känner att jag växer för var dag som går. Mer och mer självständig. Jag har haft stunder av motgångar. Jag har känt en känsla jag aldrig trodde jag skulle känna, i alla fall inte så här tidigt. Jag saknade mitt trygga hem. Min trygga vardag som student i Skövde/Töreboda. Om 50 veckor kommer jag säkert vara livrädd för att komma hem igen. Livrädd för att jag ska ha växt ifrån mina vänner hemma, livrädd för att känna mig som en utomstående som inte längre är en del av allt som var så självklart. En sak jag tror att jag kommer få lära mig under det här året, är vilka som verkligen bryr sig. Vilka som hör av sig och vilka som väljer att vara passiva. Jag trodde att jag skulle klara det här lätt som en pannkaka. Hemlängtan vad är det?! Ha, det tror jag verkligen inte är något jag får i första taget, trodde jag. Jag ska nog inte kalla det hemlängtan, för det är inte riktigt vad det är. Det är nog den känslan som uppstår när man gör en så drastisk livsförändring - när allt i ens liv ändras. Jag har valt det här. Jag vill det här. Jag har stöd från mina nära och kära. Jag ska ha det bästa året i mitt liv.
![]() |
Är så glad att jag hittat så fina vänner. |
<3<3<3< Så fint du skriver! Roligt att du hade en toppen kväll igår med dina fina vänner. Kramis mamma =)
SvaraRaderaTack älskade du!
RaderaKul att allt funkar för dig over there. Du har gjort helt rätt som testar att vara ute i världen. Det är så kul att följa dig på bloggen. Alla hos oss hälsar till dig.
SvaraRaderaJa, det känns riktigt bra. Den här helgen startar underbart bra! Önskar att ni också bloggade så jag kunde hänga med på vad som händer hos er ;) Hälsa tillbaka!!
RaderaEllen du uttrycker dig fantastiskt Bra !!!
SvaraRaderaFörstår precis hur du menar - älskar att älskar det du skriver
och du kan verkligen sätta ord på det !
<3
Tack fina du!! Det värmer att höra!! Kul att få prata med dig idag igen. Får bli snart igen, eller ännu bättre, SES! <3
Radera