Omvårdnadsprogrammet

Fick ett mail från en utav lärarna på omvårdnadsprogrammet i Skövde, på min gamla skola. De bad mig göra en filmsnutt om OP osom de kunde visa upp på deras öppet hus. Sitter och skrattar för mig själv när jag ser resultatet av filmen. Har svenskan verkligen blivit så här dålig? Hujedamig..

Får se om jag lyckas få upp klippen här.

Hurricane Sandy

Ja, vad ska man säga.. Times Squeres helt folktomt, det simmar hajar på gatorna i New Jersey, byggkranen vid one57 building har blåst sönder, översvämmningar på gator och i tunnelbanor, standsatta valar uppe på land i städerna. Det pratas om att vi i Chicago kommer drabbas av ovädret med, i form av en snöstorm. Det kommer komma mindre flodvågor i Lake Michigan, vilket är gångavstånd ifrån mig. Förhoppningsvis klarar vi oss undan det där snöovädret.  Det vore verkligen inte roligt... Nu ska jag försöka sova. Hoppas allt är bra med er där hemma. 

Manikyr

Började morgonen med att jobba först dagen. Gick bättre än förväntat och det enda jag gjorde var att följa barnen till bussen två gånger. Satte förresten på en maskin med tvätt också. Sen låg jag och kikade lite på nyheterna. Svårt att missa det här med stormen och måste säga att jag är glad att jag inte är kvar i Boston. Tänker på alla fina vänner där borta och hoppas att ni klarar er bra. Likaså de jag känner i New York och Washington med såklart. Verkar som om vi ligger precis på gränsen till att känna av något b stormen, puh. Tog en dusch och sen åkte jag iväg till en nagelsalong en bit bort och fick naglarna fixade. Bad om att få dem korta, tänkte att de skulle vara som med lösnaglar, man ber om korta men får ändå ganska långa, men här tog de mig bokstavligt och det blev ett kortresultat, som jag hopps sitter länge. Matchar naglarna med mitt iPad fodral, inte illa. Nu sitter jag och äter upp min första doggybag som jag fick i helgen. Pasta carbonara, mums. Ska snart gå och möta w på bussen och sen är det full rulle med aktiviteter. Ikväll väntar middag med en tyska! Trevligt värre.

Shopping

Vaknade upp vid 8 av att hunden skällde. Det är inte lite lyhört här måste jag meddela. Låg kvar i sängen och småtittade på datorn när dörren till mig öppnas och ett av barnen springer in, går fram till mig och säger; ge mig koden till internet. Godmorgon på dig med tänkte jag men gav lydigt honom lösenordet. Låg kvar i sängen och försökte vila upp mig lite. Vid ett tiden blev jag upphämtad av Anna, en trevlig svensk som är au pair en bit bort. Hon har varit här i 3 veckor så hon kunde visa mig runt lite grann. Vi åkte till ett mall, och jag hittade mer än jag borde gjort. Men vad gör man när man ser något man måste ha? Köper det naturligtvis. Vi åt lunch och gick runt och kikade i butiker några timmar och sen bestämde vi oss för att ta oss till stranden här. Hujeda mig vad fint det var!! Hade med min kameran man glömde minneskortet i datorn, en kombo som inte är uppskattad hos mig vill jag lova. Har ju dick ingen annan än mig själv att skylla. Vi bestämde oss för att ta en fika på Starbucks och när vi satt där och pratade om allt mellan himel och jord kom det fram en tjej till oss. "Ursäkta, pratar ni svenska?" Åhh så visade det sig att det var en tjej från Malmö som pluggade på Lake Forest Collage. Hon blev så glad att hon fick tårar i ögonen när vi berättade att vi bodde här. Hon lovade att ta med oss på collageparties och då blev Ellen gladare än gladast. Åkte hem och sen hade vi en familjemiddag med svenska köttbullar här. Var gott, inte riktigt som hemma, men godkänt!

Kuvärtväska - Charming Charlie $21

Scarf - Charming Charlie $14

Hårserum + platt/-locktång + kam + värmeväska - Herstyler - $139

Earrings - Francesca's - $ 12, each

Matches - Francesca's - $ 3 each

Dress American Eagle - on sale from $59 to $19

Friends

South end by night

Ligger som sagt väldigt efter med att lägga ut bilder här, så kommer komma lite bilder sporadiskt. Här är bilder från min sista kväll inne i Boston, South end.

Just nu skiljer det "bara" sex timmar mellan mig här i USA och mina nära hemma i sverige. Sverige ställer om klockan till vintertid idag, och vi i USA gör det nästa vecka. Bara för att krångla till det...

it's a bee thing

Igår satt jag och pratade med mitt äldsta värdbarn, A, 13 år. När hon plötsligt sa att hon såg en bisvärm utanför huset. Vi blev såklart nyfikna och tittade ut genom huset, och får se en gigantisk bikupa i ett av träden. Bör tillägga att de är superallergiska mot bin i familjen här..

Första intrycket

Oj vad svårt det här kändes att skriva. Gårdagens intryck av familjen blev väldigt blandat. Det första som hände var väl att jag fick höra både en och två saker av deras gamla au pair. Kändes inte så jättekul. Vi skulle sedan åka till W's skola senare på kvällen för det var en halloweenfest där,  blev introducerad för många personer. Finns en familj här som heter EKLUND. De är väldigt omtyckta och äger en chokladbutik som det går väldigt bra för. Träffade yngsta dottern i familjen, hon var runt 30, jättesöt och snäll tjej. Hon tyckte jag skulle komma förbi butiken för att få lite familjerabatt, haha. Senare på kvällen beställde vi hem pizza vilket var mycket uppskattat då jag inte ätit något sedan min och Emelies brunch. Efter vi ätit satt jag och pratade med A och pappan i en timme. De är jättetrevliga och vi kommer bra överrens, skämtade mycket och det kändes lätta att prata med. Dock är det så kallt här hemma. De går runt med fleecetröjor, dunjackor och uggs inomhus. Brrr.

Skypade med Johanna i SF en bra stund också, kändes väldigt skönt. Kändes väldigt välbehövligt att få prata av sig med någon lite. När jag vaknade nu på morgonen var det bara yngsta pojken hemma. A och pappan är på soccer men vet inte vart mamman är, hon skulle skriva en lapp om vart hon var men blev nog inte så. Pojken visade mig lite runt i köket och vart jag skulle hitta saker och så. Hittade hjorton sylt från IKEA så det åt jag på en rostad macka. Gud så gott det var!!
Såg att de hade flingor så bestände mig för att ta det med, men öppnade paketet och insåg att det var mer mögel och otrevligheter än det var flingor så bojkottade den idén ganska snabbt.

Var ute i trädgården och spelade amerikansk fotball med W en stund efter frukosten och sen gick jag in för att fortsätta packa upp. Men blev ingen uppackningen utan skype med Hannisen istället, vilket jag tyckte kändes viktigare.

Stormen Sandy

Shit, trodde inte det var så farligt med den här stormen som det pratas om ska komma in över östkusten i slutet på helgen/början på nästa vecka. Men det verkar ju fasen illa. "störta hotet mot mänskligheten på ruskigt länge". Ska nog vara glad att jag flyttade några timmar in i landet, eller?

Transportation Security Administration

Min svarta stora resväska är väldigt bra på många sätt, men den har inte ett så kallat TSA lås. Det är en speciell typ utav lås som kan öppnas med en universalnyckel för att tullen ska kunna inspektera väskan. Kontroller görs på måfå och om det är så att väskan inte har ett TSA lås så kan tullen bryta sönder väskan för att få öppna innehållet. Min väska har inte det låset, men jag har köpt till ett extra lås som använde idag. Hur som, imorses låste jag de vanliga låset på väskan och sen precis innan jag skulle checka in väskan så låste jag upp det och använde bara det extra låset som var TSA godkänt. Vilket visade sig vara tur. Skulle öppna och packa upp den väskan nu och hittar ett papper om att tullen kollat igenom min väska. Vågar inte ens tänka på hur kul de hade varit att inte haft en hel resväska..

Framme

Sitter på min säng och ska alldels strax göra mig redo, vi ska nämligen åka till Ws skola, det är halloweenfest där ikväll så jag och mamman tänkte hänga på. Har varit och kikat lite i området och så har vi gått en promenad i området, är fint. Men vad kallt här är!! 45 fahrenheit, vilket motsvarar typ.. 7 plusgrader! Påminner lite om svenskhöst! Nu blir det häxutklädnad för hela slanten, ska uppdatera mer imorgon. Men jag är här, jag har det bra och jag mår bra!

Mot nya äventyr

Gick upp tidigt imorses för att säga hejda till barnen, dock missade jag Sophia som redan åkt till skolan.. Vad tungt att säga hejdå men gick bättre än förväntat. Emelie kom och hämtade upp mig och vi lyckades packa in mina väskor i bilen. Vi begav oss mot wellsley för att äta en god brunch. Det här med att fråga lokalbefolkningen om tips på bra ställen - works every time!
Vi åt en riktigt god frukost/lunch och att säga att vi blev mätta är underdrift. Omelett, pannkakor, muffins, frukt och kaffe är inte fy skam.
Vi körde sedan iväg mot flygplatsen och det var inte de lättaste. Vi hade nog båda tänkt att det skulle se ut som hemma. En stor parkering och en ingång. Det visade sig vara rena rama labyrinten och vi körde lite på sidospår men kom tillslut fram. En ingång för varje flygbolag... Det fanns ingen parkering så emelie fick bara släppa av mig, det blev lite stressigt och det fanns liksom inte riktigt tid för att torka tårarna. Kommer sakna dig tjejen, men vet att vi ses snart!! Att köra 3 resväskor visade sig inte vara det lättaste och jag kom fram, men det var knappt. Tackar Gud för alla vänliga och trevliga amerikanare. Kom fram en killen i 25 årsåldern och hjälpte mig, så snällt. Att checka in var lätt som en plätt. Hade ingen biljett med mig för fick den vid incheckningen. Ospecificerad sittplats, intressant tänkte jag. Måste tillägga att väskorna var det ingen som vägde, haha.. Tack och lov. I säkerhetskontrollen blev både en och flera säkerhetsvakter imponerad av det nya svenska snygga passet, blir lite av en vana att höra det. Tycker ju att de borde vara vana vid de nu vid de här laget. De har ju funnits ett tag. Sitter vid gaten och väntar på boarding. Gick och kollade vart jag skulle sitta och killen i disken kollade på mig, tittade upp och log: what do you think about windowseat in the emergency-roe? Sounds fine to me! Vem säger nej till extra benutrymme? Och fönsterplats? Nu ska jag göra mig redo för att gå på planet. Skriver mer när jag är framme!!

skriverier om natten

Har jobbat sista dagen här i Weston nu. Känns både skönt men samtidigit tråkigt. Dags för lite nya utmaningar och äventyr. När jag slutat jobba åkte jag och hämtade upp min så trogna kompanjon Emelie. Vi åkte till Panera bread och jag bjöd henne på en brakmiddag. Njaa, inte riktigt kanske.. men ett tappert försök iaf. Min fina Emelie ska köra mig till flygplatsen imorgon (för er som undrar, familjen här har inte ens frågat hur jag ska ta mig dit och inte min lcc heller) så kände att jag ville visa min uppskattning på något sätt. Kunde inte ha avslutat min tid här med något bättre än en kväll med min partner in crime. Åh Emelies familj kommer hit imorgon, så typiskt att vi åker om varandra på flygplatsen, hade velat träffa dem.. Fick i alla fall säga hejdå till Emelies gulliga värdföräldrar. Fina människor det där.
När jag kom hem här nu jag jag rensat ytterligare lite i väskan så tror att jag klarar mig nu, men det är nog på håret. Skickade ett mail till min nya värdmamma, hon äger en klädbutik och jag sa att jag lämnat lite kläder här, så jag skulle ha en extra bra anledning att shoppa, haha. Hon hade försökt ringa mig men min telefon här är lite konstig.. hursom.. som ni säkert förstår funkar inte mitt amerikanska nummer längre, men får förhoppningsvis ny telefon imorgon.

Åh, är så spänd inför imorgon. Ska bli så kul att träffa dem!! Nu ska jag försöka få lite mer sömn. Blir tidig uppgång imorgon, ska säga hejdå till barnen på morgonen....

Snö eller sol?

Något som är svårt att missa är när snön börjar komma hemma i Sverige. Idag har jag fått både ett och två meddelanden om detta och jag tittar ut i fönstret och ser på mätaren att vi fortfarande har t-shirt väder. Under, underbart!! Ibland inser man hur bra små saker är här borta...

Packning..

Igår kväll mötte jag upp några vänner på Starbucks i Framingham och hade lite hejdåfika. Var såå mysigt att träffa dem, sitta och snacka och bara vara. Har ett så härligt gäng kompisar här och det kommer verkligen kännas att lämna dem. Ungefär lika mycket som det kändes när jag sa hejdå till alla där hemma. Samma prosedur, en gång till.
Tog mig an det här med packning nu för en stund sedan. Har köpt en extra väska så tänkte att det inte borde vara några problem. Hehe...
Mina incheckade väskor får väga 50 Lbs (23 kg)
En ena vägde 69 och den andra 55.. känns bra.
Har packat om och slängt ner lite utav de tyngre grejerna i handbagaget. Fattar helt ärligt inte hur jag kan ha så mycket packning efter bara 2 månader, vad har jag köpt här egentligen?

Mitt handbagage är på gränsen till att spricka. Fick sitta på väskan för att få den att stänga sig. Allt är inte riktigt nerpackat heller, men orkar inte tänka mer på det nu, får ta det ikväll.

Börjar jobba om en timme, men måste hinna åka till Biblioteket och skriva ut ett papper. Måste ha det ihop med mina andra visum papper. Så det ska jag göra nu och sen efter jag jobbat tar jag tag i packningen igen..
Känns lite tungt just nu. Känns som om jag lika gärna skulle ha kunnat packa för att åka hem, och den tanken är skrämande. Vill jag verkligen börja om på nytt? Hade det inte vara bra om jag imorgon skulle hoppa på planet hem istället? Jo visst, bättre hade det säkert varit men varför ta den lätta vägen?

Varför landa när jag flyger fritt

Dagen har gått undan. Fick en tid bokad på Volkswagen för att kolla över min trogne följeslagare under mina 57 dagar i USA, ja jag pratar såklart om bilen, Inte emelie som man skulle kunna tro att var. Idag var den min tur att välja vilken maträtt som jag skulle laga (kul att man får äran att bestämma själv). Blev grönsaks lasagne, får smaka på den ikväll när jag jobbat färdigt. Har fått flera frågor av James under dagen; when are you leaving us? Do you have to go?
Alltid lika svårt att svara men hoppas på att det kommer komma något bra av allt detta svåra. Fick ett mail från pappan i min nya familj, han bad om ursäkt att han inte kontaktat mig tidigare (har bara pratat med mamman, vilken äventyrare jag är va?) han välkomnade mig till familjen och till deras dream-team. Han försäkrade att vi tillsammans skulle se till att jag fick den bäst möjliga förutsättning på mitt år här. De känns som väldigt varma och omtänksamma människor, ska bli väldigt kul att träffa dem. Även om jag är nervös som tusan. Har inte ens sett mamman på Skype, hur ska jag känna igen henne när hon möter upp mig på Chicagos flygplats om 3 dagar? Det här med att flyga själv har varit ett litet orosmoment men vaaaaa faaasen. Jag är stolt över att jag tagit mig så här långt. 19 år gammal, inte särskilt världsvan men jag har tagit mig till Boston, här har jag lyckats bygga upp ett liv på bara 2 månader. Ett liv som jag om några dagar kommer lägga bakom mig, men jag vet att jag fått vänner för livet likaså minnen och erfarenheter jag aldrig hade förväntat mig.
Från och med fredag kommer jag alltså bo i ett område som kallas lake forest. Området är känt för att vara inspelningplats till diverse filmer. Breakfastclub och the vow för att nämna några. Jag kommer bo i ett enormt hus med privat tennisbana och pool och jag kommer ha min egen "lägenhet" på 65m2. Rena motsatsen till vad jag tänkt mig när jag gick in i rematch. Min melodi var mer - ge mig en vanlig medelmåttig familj. På något sätt trodde jag att jag skulle känna mig mer bekväm då, inte så felplacerad. Men självklart är det personerna i familjen som styr om man trivs eller inte. Personkemi är något man inte kan se över email eller Skype. Men nu sitter jag här, 580 mil från hemma eller va vad de!? Och jag ska åka några hundra mil längre ifrån Sverige igen. Vad finns det för godtagbar anledning till att inte leva vidare i drömmen här? Det har tagit mig ett år från informationsmötet till att jag satt på planet hit. Under det året har jag inte pratat än annat än det här och sett fram emot det hur mycket som helst. Att ge upp bara för man har lite uppförsbacke ? Bättre att kämpa på och vänta tills man kommer över krönet och får nedförsbacke istället. Rida ut stormen så att säga. Mina nya familj frågade om jag hade några speciella saker som jag ville ha i mitt krypin när jag kom fram. Vad svarar man få det? Ja tack, en välkomst kommitté så stor som hela min släkt, svenskt godis, lite nya kläder, en läcker bil och senaste tekniken? Skämt åt sido så där, hehe. Jag svarar: en varm kram och ett leende. Men det känns lite överflödigt eftersom både mamman och pappan sagt att deras famnar och hjärtan står vidöppna för att lära känna mig.

Det slår mig att det är sista gången jag sitter och häckar inne på mitt älskade starbucks på tremont street, south end. Självklart skulle de krångla med parkering just idag och istället för att hitta en gratis parkering som jag annars är så bra på fick jag betala dyrt för att stå här. Det fina är att bilen står 3 meter från ingången till starbucks. Gäller att se de positiva i situationerna, eller hur?

Dagar sen jag kom till USA: 57
Dagar jag har kvar av mitt au pair år: 307
Dagar kvar till jul: 62/63
Dagar kvar till jag fyller 20: 84

Ibland är livet lite komiskt. Som när man kör sitt värdbarn till skolan och plötsligt en oljelampa tänds i bilen för att sedan 3 sekunder senare vara borta. När jag släppt av Ellie parkerade jag bilen och kollade oljenivån i bilen. På mätaren kunde jag inte se ett enda litet spår av olja. Förstod att de inte var det bästa tecknet och åkte mot närmsta bensinmack. Teknikern som hjälpte mig fick hälla i 3 flaskor olja, ungefär 2,5 liter. Hmm.. Nu klarar jag mig nog veckan ut i alla fall ;) Berättade för min värdmamma som skulle riga Volkswagen och be dem titta på bilen så det inte är något läckage eller så. Konstigt att oljelampan inte tänds tidigare...  Sitter nu och skulle kolla på tv, men vad händer då? Jo då går strömen.
Ska åka till gymmet nu och kolla om det finns någon möjlighet att upphöva mitt medlemsskap. Att betala för 6 månader och använda 1 är inte bästa dealen.. sen fortsätter jag hem till Erika där det bjuds på lunch ! Ha en fin Tisdag.

Weston Fotballteam

När jag skulle åka hem till Emelie i Lördags såg jag att Weston High school fotballteam hade hemma match, var såklart tvungen att stanna och knäppa några bilder. Precis som på film.

Why are you leaving us?

Hade en mysig fika hos Ebba. Vi började prata om våra au pair videos som vi gjorde när vi var i Sverige och letade efter våra blivande familjer. Ebba förklarade hur hennes video var och då gick det upp ett ljus för mig. Jag tittade på ebbas video precis innan hon blev matchad med sin familj. När jag såg hennes video tänkte jag :hon verkar vara en cool tjej, hon är en sån tjej jag vill hänga med. Det var ganska komiskt att jag kom på det när vi låg där i hennes säng och pratade om allt mellan himmel och jord. Tänk om jag hade vetat det när jag såg hennes video, att vi 6 månader skulle skratta åt det och faktiskt vara bra vänner. Livet är allt bra lustigt ibland.

När James kom hem från skolan såg jag att han var lite nere. Jag frågade om han hade haft en bra dag osv vidare vilket han hade haft. Han började genast berätta att han hittat flera av hans leksaker som han tappat på skolbussen. Det firade vi med en high-five, som vi alltid gör när han hittar någon av hans borttappade leksaker. När det var dags för snack dukade James upp snack till båda oss två och jag spexade till det genom att leka russinleken som jag alltid gjorde när jag var liten, den gick minst sagt hem. Han kollade på mig och frågade med ledsen röst:
- Ellen, why are you leaving us?
E: - I love you guys but this is too stressful for me. It's gonna be really hard to leave because I'm gonna miss you so much.
J- I'm gonna miss you too. Every day.
E - let's make the best of my last week here?
J - the best week.

Fick mina flygbiljetter idag. Hade räknat med att åka till Chicago på måndag, men här är det snabb ryck. Fredag lyfter planet mot nya äventyr. Hade hoppats på att få tillbringa helgen med mina vänner här, ha det allmänt bra och ha en kul sista helg i Boston. Vi som hade planerat hela helgen. Synd men det är så det är. Om 4 dagar börjar mitt liv i Chicago. Lovar att skriva lite mer om familjen som jag ska till. När jag har mer tid. Jobbar långa dagar den här veckan och när jag är ledig försöker jag passa på att träffa så många jag kan här.

My American adventure isn't stoping here, it's just taking a different turn.

Lycka-till-Kram

Dagarna innan jag skulle ge mig av på det här stora äventyret fick jag ett antal lycko önskningar. Bland annat så fick jag ett mail från mormors syster Barbro o hennes man Stellan upp i umeå. Jag lovade då att uppdatera dem om hur det går för mig och idag slog det mig att jag ännu inte gjort detta. Skickade dem ett långt mail under morgonen här och gar dem en färsk uppdatering av läget. Det är fortfarande svårt att förstå hur långt borta mina nära och kära i sverige verkligen är. Tänker på er varje dag. Nu ska jag åka hem till Ebba och ha de bra i ett par timmar innan plikten kallar. Auf wiederhören.

Kvällstankar

Har haft en supermysig dag i Boston/Cambridge med härliga tjejer. Jag och Emelie åkte till Harvard och kikade på den tävlingen som var där. Träffade på härligt folk och alla är så roligt nyfikna när man går och pratar ett annat språk. Folk är verkligen trevliga och nyfikna på vad man gör här, vad man kommer ifrån och hur man trivs i landet. Det är ovanligt om vi inte får den frågan när vi är ett gäng svenkar som hittar på saker. När vi senare under dagen gick några fler tjejer inne i Boston så är det en kille som ropar: Hej svenkar!! Det visade sig vara ett gäng norrmän som var här på semester. Inte illa! Jag var sugen på att åka duck boats. De är som guidad tur i Boston, både på land och på vattnet, efter några om och men fick jag även med mig Sofia, Sandra och Emelie på äventyret och nu kan vi kryssa av de från vår bucketlist. Tanken slog mig att det förmodligen är min sista dag inne i Boston, för nöjesskull. Efter många timmars promenerande mötte vi upp Victoria och gick och åt på en italiensk restaurang i North end. När vi satt på restaurangen fick jag ett sms från min värdpappa om att de berättat för barnen att jag ska lämna familjen. Barnen hade blivit ledsna men pojken hade tagit det värst. Kommer behöva sätta mig ner och förklara/prata mer med honom imorgon. Fina barn, kommer sakna dem något enormt!! Åh.
Kan dela mig med av dagens roligaste händelse. Vi gick runt inne i Boston när vi gick förbi en brandstation, jag tyckte de skulle vara lite fräckt att ha en bild på oss tjejer framför en brandbil och de var inte sena på att hoppa på iden. Brandmännen verkade gilla tanken och ville vara med och posa på bild, haha vilken kille. Roligt minne och rolig kväll med fina tjejer.
När jag kom hem pratade jag lite med mina värdföräldrar om läget och så vidare. Jag såg på mitt schema att min sista arbetsdag var på torsdag men frågade om jag fick bo kvar över helgen, de berättade då att Cultural Care ville boka mitt flyg på fredag... Jag som hade så roliga planer på lördag! Åh, gillar inte detta. Hoppas att flygbiljetterna är ap dyra över helgen så att jag får biljett bokad i början på nästa vecka. Wish me luck!!

Youtube i alla ära

Igår kväll spenderade jag kvällen hemma hos Emelie som jobbade. Vi käkade Ben & Jerry's, pratade om allt mellan himmel och jord och det slutade med att vi satt på kollade på ett antal videoklipp. Fick några lektioner i Skånska, men inte gjorde det mig klokare på det "språket" haha. Skulle visa Emelie klippet från när jag hoppade fallskärm men lyckades inte hitta det men hittade istället ett ganska ointressant klipp från en flyguppvisning på pappas jobb. Kikade lite på det och så fort jag fick se pappa på film så började jag gråta som ett litet barn. Bildkvaliteten är inte bra, men man ser att det är min pappa, på gångstilen, på hur han rör sig. Ja, det är min pappa helt enkelt. Världens bästa pappa och en av de personerna som jag ser upp till mest i min närhet.

3.40 och framåt.

Bostonsöndag

Det här med att ta sovmorgon när man har sitt sovrum är inte det allra lättaste, tror att de finns en hel del au pairer som känner igen sig i den här problematiken. Hur som helst lyckades jag småsova till halv elva vilket nästan är rekord. Just nu sitter jag hos Emelie och väntar på bättre tider. Vi ska alldels strax bege oss in till Boston. Finns några saker som jag MÅSTE se innan jag flyttar. Idag (och igår) pågår en roddtävling på Charles River. Lag från hela världen är här och tävlar, vilket betyder att det finns ännu mer svennar här, hääääärligt värre!!
Får se hur dagen läggs upp, har inga tvivel på att det kommer bli något annat än bra. Hoppas ni har det bra hemma i Svearike.

Weston cementary

Hösten är så vacker här. Har tänkt hur många gånger som helst att jag ska ge mig ut en dag på promenad i området, med kamera men det blir aldrig av. Här är en bild från en av de begravningsplatser som finns runt här. 

Ett finare stöd är svårt att få

De senaste dagarna har jag fått såå fina mail, peppningar och lyckoönslingar. Jag har även fått så fina meddelanden av underbara Emelies vänner och familj. De har skrivit fina citat och peppningar. När jag läste meddelandena kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Känslorna bubblade värre än jag vet inte vad. Jag fick en klump i magen, hur f** ska jag klara mig utan Emelie? Jag vet att hon har världens bästa stöd hos sin pojkvän, familj, vänner och släkt. Det märktes tydligt i det de skrev till mig. Har inte fått chansen att riktigt prata med henne om att jag ska flytta. Senast vi sågs var jag mer inne på att åka hem än att tacka ja till en familj. Och att det blir en familj i Chicago istället för Boston.. det känns inte roligt. Men ; What doesn't kill you make you stronger!
Efter att ha jobbar hela dagen ska jag nu åka iväg till Emelie som jobbar ikväll. Vi ska ha myspys och jag har faksikt med några saker för att överraska henne... I know she's gonna like it!

Min familj, vänner och bekanta hemma, ni är världsbäst. Saknar er varje dag - men vet att vi kommer ses igen. Om 10 månader, wihoo!

Skype

Har försökt få tag på min LCC både igår och idag men utan framgång.
Jag bestämde Skype date med mamman i familjen så hon ringde mig för en timme sen. Hon var så snäll. Det verkar vara en riktig toppenfamilj och jag berättade faktiskt för henne att tanken att åka hem har slagit mig. "Well, you are in the country, come to us, give it a go, see a new city, try it and if you don't like it, then go home, but know that you at least tried it".
Ringde även och pratade med deras LCC, vilken underbar människa! Det första hon sa var:" Ohh, Ellen darling, I have to say, I love your picture on the profile, it's the best one I've ever seen"
Genom att säga så charmerande saker hade de mig haft inlindad runt lillfingret. Ja, nu ska jag alltså prova på det här. Och just nu är jag jätteförväntansfull. Verkar vare en toppenfamilj. Finns inget hemma i Sverige som inte kan vänta några månader till. eller hur?

Mamman är halvsvensk och enligt henne så var den viktigaste frågan de hade till mig: kommer du laga svenska pannkakor? Svar: Yeeeeees!

Leva livet

En gång, vid precis ett sånt tillfälle som behövs, så träffar man en person som verkar vara som vilken person som helst. När man lärt känna personen så märker man hur speciell och underbar människan är. Hur mycket man kan lära från varandara och hur kul man kan ha ihop. Ikväll träffade jag min "bästa amerikanska kompis", min stöttepelare och partner in crime. Jag har så mycket blandade känslor just nu. Jag kunde inte hålla tillbaka känslorna, mina ögon tårades och jag kunde verkligen inte hålla tillbaka någonting. Jag har fått en matchning, en familj i Chicago. De verkar jättebra. Jättesnälla, helt toppen. En sån familj som jag skulle vilja ha, och de har sagt att de vill ha mig, men jag måste bestämma mig fort. Barnen är 9 och 13, en tjej och en kille. Pappan plastikkirurg och hans sambo driver en butik. Det känns om om jag har två val. Tacka ja till den här familjen, eller att åka hem. Jag känner att min situation i min nuvarande värdfamilj har sänkt mig väldigt mycket, jag är inte lika glad som vanligt och jag har fortfarande problem med magkatarr. Men åka hem efter endast 8 veckor här. Är det något jag vill göra?
Tanken på att lämna alla UNDERBARA personer jag lärt känna här? Det är skrämmande.
Jag är som ett frågetecken.

Update

Fick ett telefonsamtal utav värdmamman i den svenska familjen. Dock har jag så dålig mottagning i huset här, så jag kunde inte riktigt prata med henne utan blev mer att vi lekte katt och råtta, det vill säga, ringde om varandra hela tiden. Till slut tyckte hon att det var bättre att vi bestämde att jag skulle komma hem till dem idag och träffas. Detta lät toppen så det gjorde jag såklart. Åkte dit, åt middag med familjen och blev visad runt i huset. Barnen verkade väldigt väluppfostrade och snälla. Dock kändes det inte rätt för mig. Jag märker mer och mer att jag faktiskt vill ha en familj där jag får prata engelska. Så jag har skickat ett antal mail ikväll och familjen försvann på mitt konto för en liten stund sedan. Måste säga att jag blir förvånad över att Cultural Care jobbar kl. 11 på kvällen? Inte dåligt, inte dåligt. Nu väntar jag med spänning på vad det är för match som kommer dyka upp på mitt konto. Sov gott!

look on the bright side

idag jobbr jag 6,30-8,30 am, BARA! Det har aldrig hänt. Men någon gång måste vara den första. Så har gjort mitt jobb för dagen, ska nu åka hem till Marie och prata lite. Känslorna går upp och ner värre än en jojo. Varje gång jag får ett mail i inkorgen får jag fjärilar i magen. Löjligt hur man kan bli..

Stay happy!

Match #1

Fick ett mail från min PD som sa att de ska hjälpa mig att försöka hitta en familj så smidigt som möjligt under min tid i transition. Detta mailet fick jag strax efter 11 på kvällen och då hade jag även fått min första matchning. En familj 20 minuter från där jag bor nu. Det är en svensk familj och jag vet inte hur jag ställer mig till att prata svenska med familjen. Ska sova på saken..

Världens bästa stöd

Frustration

Började dagen med att jobba två timmar. Väckte barnen, gav dem frukost, meds och packade skolväskorna, jag körde till skolan, hem, tvätta kläder. Off.

Powerwalk i reservatet med emelie, amerikans frukost på maugnus restaurant i wellsley, tur jag har henne.

Jag skickade ett mail till min program director (pd) som fortfarande inte hört av sig. Jag sa att jag kände mig väldigt stressad och att varje dag var betydelsefull. Fick kontakt med en annan Lcc i området här igår, han har gett mig lite tips och jag är väldigt tacksam för det. Jag fick svar från min pd att hon skulle kontakta mig innan 11.30 idag varpå hon svarade att hon skulle det.
Lccen jag pratade med berättade att pd;n skulle kontakta au pairen senast 11.59 am dagen efter att mm haft exitmötet, för att man behöver få tiden att hitta en ny familj. Känns inte så kul att hon inte ringt fast hon lovat. Enligt den här andra lccn har jag rätt till att få stanna här i mer än 2 veckor om jag inte hittar något. Jag har rätt att bo hos en kompis eller liknande här under 1 vecka och ha daglig kontakt med cultural care och vara aktiv med sökandet. Vad mer kan jag göra?min Lcc sa att jag inte skulle kolla runt med andra lccer min först vecka i rematch...men jag har inte kunnat hålla mig så har kollat runt iaf..

Update: min pd ringde nyss och ställde ett antal frågor, det verkar som om min värdfamilj gett mig för lite ledigt och gått emot regulationerna.. Hur som helst kommer jag bli matchad med en familj 20 minuter från här, vi ska försöka ses och från där får vi se vd som händer.. Nu får det bära eller brista. Har jag inte fått familj innan den 26/10 bokas mitt flyg hem...

kvällsläsning

"Nej, Elsa Gustavsson var tvungen att sluta upp med det här barnsliga beteendet. Nu med en gång. Hon sträckte på ryggen och torkade bort några mentala tårar. Så här kunde hon inte hålla på. Hon måste stoppa undan de negativa tankarna och inte låta dem påverka livet på det här idiotiska sättet. Egentligen hade hon ju allt man kunde önska sig. Det gällde bara att uppskatta det också. "

Birthday

Inte i Sverige, men i USA!
Min favorit Hanna fyller år idag. Förra året missade jag hennes firande för jag var på Mallorca, i år missar jag det för att jag är i USA, men nästa år, då är ingen ursäkt bra nog. Skulle försöka hitta en bild på oss, men det är då inte det lättaste. Varför har vi så dåligt med bilder hannis?? Det får vi ändra på när jag är hemma. Skickar en massa varma grattiskramar till finaste du. Bilden är från förra sommaren om jag minns rätt? När vi var hemma hos Frida och förfestade samtidigt som vi kikade på stadskampen på TV4 där Goa Frida var med och tävlade för mariestad. Vilken kväll! Puss

Måndag

Idag har jag inte riktigt varit mig lik, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig om 2 veckor. I Boston, i NYC, i Florida, San Francisco, Vegas, Colorado eller hemma i Töreboda? På ett sätt är det jäkligt spännande men så fruktansvärt nervöst och svårt att hantera. Jag hoppas ju självklart att mitt äventyr inte tar slut här, bara att det tar en liten vändning. Jag sitter i skrivande stund på starbucks. Just det, mitt äldsta värdbarn dansar balett. Ska vara här i nästan två timmar till. Stunder som dessa skrämmer mig, för jag får tid att tänka... Min program director ska ringa mig idag men väntar fortfarande på hennes samtal och känner mig stressad i och med att ja bara kommer vara i matchningen i 11 dagar, om hon ringer mig idag vill säga, annars kommer det och ta ännu längre tid och jag få fler dagar att leta potentiella värdfamiljer. Tid är det minsta jag har just nu...

Start på veckan och Exitmöte

Så, denna veckan började med ett exitmöte med min LCC och värdmamma. Vi satte oss ner, och skulle fylla i ett papper. Ett papper på varför jag ville byta familj, och vad jag hoppades på hos min nästa familj. Min sista arbetsdag i min nuvarande familj blir den 26e Oktober. Och just nu hoppas jag verkligen på att hitta en familj som jag trivs med så jag inte behöver åka hem. Jag har tills fredagen den 26e på mig att hitta familj, och om jag inte har hittat någon familj tills då, då bokar Cultural Care min flygbiljett hem. Jag hoppas för allt i världen att jag inte måste åka hem, vill vara kvar här. Är inte klar med mitt äventyr än. Så jag har alltså 11 dagar på mig att hitta en familj. Annars blir det flyg bokat hem till Svea. Ska åka iväg till gymmet nu, behöver ha något annat att tänka på. Uppdatarar er så fort jag vet något mer...

Boston och AMC

Har haft en bra, ledig, dag idag. Började dagen med att sova ut, fixade mig snabbt och åkte till Riverside för att möta upp Ebba & Jessica. När jag stod där och väntade fick jag se ett bekant ansikte - från sverige!! Louise som kommit hit nu! Vi träffades lite hemma i Sverige och hon var även hemma hos mig en dag i somras, var superkul att springa in i henne då vi inte har setts här tidigare. Hoppas på att vi ses snart igen. Vi åkte tunnelbanan in till Boston, hoppade av vid Park Street och bytte linje för att ta oss bort till Harvard Squere där vi även mötte upp Emilia. Så idag köpte jag en hoodie. Med Harvard tryck, turistigt och bra. Vi gick runt och kikade på diverse olika buktiker och mysiga gränder och sen tog vi en lunch på ett mexikanskt taco ställe. Vi hann även med att prova på en varm choklad - som var himelsk. Den kan man verkligen kalla just varm CHOKLAD och inte bara varm mjölk med lite pulver i. Timmarna sprang iväg och vips hade vi varit inne i Boston i måånga timmar. Så vi drog oss hemmåt till Riverside igen och jag åkte bort till Waban, hämtade upp Emelie och sen tog vi oss bort till Chestnut hill där vi såg på bio med Victoria. Pitch Perfect såg vi och den var bra. En riktig feel good film, precis vad jag behövde och vi gick glada ut från bion. Många av låtarna i filmen var svenska, Europe, Roxette, Agnes, Ace of Base var några utav dem som vi snappade upp. Nu skypar jag med min fina Johanna i San Fransisco.
Imorgon klockan 9 kommer min LCC hit och vi ska ha vårat Exitmöte och vill vara utvilad då så ska strax krypa ner i sängen. Hoppas ni får en bra start på veckan!

Lägesuppdatering

Shit, det här är något jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva om. Jag vet inte riktigt i vilket ände jag ska börja. Det finns så mycket som har hänt som jag inte delat med mig av här på bloggen, det har inte känts rätt. Jag tycker om min värdfamilj så himla mycket men det finns några saker som gör att jag inte trivs, jag vill och tänker inte hänga ut dem genom att nämna de sakerna här. Hur som helst har jag haft kontakt med min LCC sen ett tag tillbaka och jag har försökt att klara av att vara kvar här, funkar så himla bra med barnen och tycker om dem hur mycket som helst! I början på veckan pratade jag lite ytligt med min värdmamma om att jag kände mig väldigt stressad. Deras livsstil är väldigt hektiskt säger dem och det märker jag av. Hur som så bestämde jag mig för att jag inte kunde ha det så här längre, kroppen börjar säga ifrån, jag har fått magkatarr och är inte helt mig själv. Samtalet fick inte den vändningen som jag hade hoppats på men vi bestämde att jag skulle gå in i rematch. Jag förstår att de blev väldigt chockade och jag mår dåligt för deras skull för att de ska behöva gå igenom de här, men det här ska vara mitt år, jag ska uppleva så mycket som bara går och jag vill se saker! Så nu hoppas jag på att det här löser sig på bästa sätt. Jag kommer bo kvar här och arbeta som vanligt de 2 veckorna som jag ska vara i rematch, omplacering. Officiellt är jag inte i rematch än, det blir man först när man haft ett möte med sina värdföräldrar tillsammans med sin LCC, vilket vi kommer ha i början på kommande vecka om jag fattat saken rätt. Jag pratade med min LCC igår och hon berättade att det redan fanns en familj som eventuellt var intresserade av mig. Så jag tror och hoppas inte att jag kommer behöva lämna det här landet ännu. Jag kommer höra mig runt med LCCer i området, höra av mig till de LCCer som jag fått mail till genom mina fina vänner som finns utspridda i detta landet. Jag har fått många erbjudanden från mina vänner här om jag behöver någonstanns att bo. Den svenska familjen som jag berättade om som bodde i Weston erbjöd mig att jag fick bo där om jag ville, och om jag behövde mer tid att hitta en familj än de 2 veckorna som jag är i rematch, så får jag vara deras au pair medans de väntar på sin. En kvinna i Chicago, Margaret, är en mamma som kom i kontakt med mig via Cultural Care i vintras, den familjen valde att gå med ett annat boloag men vi har haft kontakt ända sendan då. Hennes familj var i rematch men deras nya au pair kom i veckan, vilket var typiskt då jag väldigt gärna hade varit au pair i den familjen, men hon erbjöd mig att jag fick komma och bo hos dem om jag behövde och om jag hittar en annan familj ska jag åka och hälsa på dem. Min fina vän Caroline som bor i Washington D.C erbjöd även hon att jag fick komma och bo hos henne. Jag uppskattar alla som stöttar, hör av sig eller bara finns där.
Jag mår bättre än förväntat men tanken på att jag inte vet vart jag kommer vara om ett par veckor skrämmer mig. Borde jag skratta eller gråta? Är det rätt eller fel? Vissa saker kommer jag aldrig f svar på. Men jag känner lite - våga chansa eller skyll dig själv.

Myskväll hos Sarah!

När jag hade slutat jobba igår blev jag upphämtad av Sarah. Vi åkte hem till henne där det blev myskväll med några glas barfota och en himlans massa prat! Var precis vad jag behövde och var riktigt kul att få sitta och prata lite med Emelie och mina Österrikiska vänner. Vi gick alla i samma klass på training school på Long Island, NY. Men när vi var på skolan sa vi aldrig mer än ett par ord till varandra. Jag och Sarah bor bara 10 minuter från varandra då hon också bor i Weston så att det här inte blivit av tidigare är skamligt. Vi sprang alla in i varandra på gymmet tidigare i veckan och då bestämde vi oss för att ses. Himla trevligt och är förhoppningsvis inte sista gången!

Födelsedagsfirande

I torsdags fyllde Julia år. Detta ville vi såklart fira så vi drog ihop ett gäng au pairer och möttes på Cabot's i Newton center. Cabot's är ett ställe känt för sina bruncher och glassar. Ett måste om man bor eller är på semester nära här. Att starta dagen med så här fina vänner, födelsedagfirande och glass. Vad kan man då klaga på?

Tack fina ni för allt ni gör, ni är underbara flickor!