Måndag

Idag har jag inte riktigt varit mig lik, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig om 2 veckor. I Boston, i NYC, i Florida, San Francisco, Vegas, Colorado eller hemma i Töreboda? På ett sätt är det jäkligt spännande men så fruktansvärt nervöst och svårt att hantera. Jag hoppas ju självklart att mitt äventyr inte tar slut här, bara att det tar en liten vändning. Jag sitter i skrivande stund på starbucks. Just det, mitt äldsta värdbarn dansar balett. Ska vara här i nästan två timmar till. Stunder som dessa skrämmer mig, för jag får tid att tänka... Min program director ska ringa mig idag men väntar fortfarande på hennes samtal och känner mig stressad i och med att ja bara kommer vara i matchningen i 11 dagar, om hon ringer mig idag vill säga, annars kommer det och ta ännu längre tid och jag få fler dagar att leta potentiella värdfamiljer. Tid är det minsta jag har just nu...