Leva livet

En gång, vid precis ett sånt tillfälle som behövs, så träffar man en person som verkar vara som vilken person som helst. När man lärt känna personen så märker man hur speciell och underbar människan är. Hur mycket man kan lära från varandara och hur kul man kan ha ihop. Ikväll träffade jag min "bästa amerikanska kompis", min stöttepelare och partner in crime. Jag har så mycket blandade känslor just nu. Jag kunde inte hålla tillbaka känslorna, mina ögon tårades och jag kunde verkligen inte hålla tillbaka någonting. Jag har fått en matchning, en familj i Chicago. De verkar jättebra. Jättesnälla, helt toppen. En sån familj som jag skulle vilja ha, och de har sagt att de vill ha mig, men jag måste bestämma mig fort. Barnen är 9 och 13, en tjej och en kille. Pappan plastikkirurg och hans sambo driver en butik. Det känns om om jag har två val. Tacka ja till den här familjen, eller att åka hem. Jag känner att min situation i min nuvarande värdfamilj har sänkt mig väldigt mycket, jag är inte lika glad som vanligt och jag har fortfarande problem med magkatarr. Men åka hem efter endast 8 veckor här. Är det något jag vill göra?
Tanken på att lämna alla UNDERBARA personer jag lärt känna här? Det är skrämmande.
Jag är som ett frågetecken.