måndag 11 februari 2013
Fast anställd!
I fredags var jag på anställningsintervju för ett jobb i långtidspoolen i töreboda kommun, och det gick så himla bra. Kändes verkligen som om jag var nöjd med hur det gick så sa till mig själv att om jag inte skulle få jobb så var jag ändå nöjd med vad jag presterat. Men imorses blev jag väckt av ett glädjande telefonsamtal och blev erbjuden en fast anställning! Och jag tackade självklart ja!! Och det bästa av allt, jag blir tjänstledig 3 veckor i april bör jag ska till USA, så de påverkar inte något negativt. Så himla glad just nu!!! Bild på en lite nervös tjej precis innan interjuvn i fredags ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaJag skriver ett projektarbete om Au Pair livet i USA och skulle bli jätteglad om du har lust att svara på några frågor. Jag följde ditt äventyr i USA på din blogg och tyckte det var väldigt hemskt det du råkade ut för. Jag har själv funderingar på att åka som Au Pair men har inte bestämt mig än.
Varför valde du att åka som Au Pair?
Vad tycker du var det bästa med att vara Au Pair?
Hur var det att gå in i en reamatch?
Hur överstämde din resa med dina förväntningar?
Var det svårt att anpassa sig till det nya livet?
Jag hoppas du har tid och lust att svara på mina frågor!
Ha det bra! :)
Hej Miranda!! Vad roligt att du har det som projektarbete. Självklart svarar jag på dina frågor.
SvaraRaderaKul att du följt min blogg under min traumatiska USA upplevelse, jag hoppas att du hamnar i en bättre familj om du vågar dig iväg :)
Jag valde att åka som au pair för att jag alltid drömt om att få uppleva USA och kulturen där. Jag ville helt enkelt se hur det var att leva som en amerikan, och att jag skulle jobba med barn - det var ett stort plus. Jag var redo att prova ett nytt kapitel i mitt liv.
Det bästa med att vara au pair, hmm.. Det var nog ändå att göra hela det här äventyret och växa som person. Jag lärde känna helt underbara värdbarn i min första familj och jag har fått vänner för livet. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv, kanske mycket pågrund av att jag mötte på en hel del hinder som jag fick tackla och lösa på egen hand.
Rematch var mycket tuffare än jag trott. Jag fick samla kraft ett tag innan jag vågade berätta för min värdmamma att jag faktiskt ville byta familj, och hennes reaktion. Den var inte rolig. Dagarna i rematch var otroligt jobbiga- framför allt då min värdmamma var stay at Home mom, och vi umgicks hela tiden. Även när jag var off så fanns hon alltid i närheten, och det var väldigt jobbig spänning. Tiden i rematch är så otroligt krävande, man vill bara hitta en familj som man vill fortsätta sitt år på, man lever verkligen på hopp. Jag kan säga att jag mina vänner verkligen visade att de brydde sig. Utan dem hade jag gett upp där.
Mina förväntningar med att vara au pair var för höga jämför med hur det var. Jag trodde att jag skulle bli en del av familje, inte få regler kring ALLT. Jag tänkte att jag skulle få hitta på roliga saker med barnen, ha playdates, men det slutade med att barnen aldrig fick leka med andra barn oc jag var tvungen att vara mins 5 meter från barnen hela tiden. Inte ens på sina rum fick jag lämna dom ensamma. Det var svårt för mig att leva upp till detta. Att mitt år slutade med att jag hamnade i ett mardrömssenario med barn som ville ta livet av sig och där jag själv fick sova med passet under huvudkudden hela min tid i Familjen för min kontaktperson sa att familjen skulle ta mitt pass och jag inte skulle kunna ta mig tillbaka hem igen, det var ett helvete.
Svårt och svårt.. Det var utmanande och intressant egentligen. Att det kan vara så stor skillnad. Men framför allt ärende skillnad mellan alla familjer i USA. Jag och mina au pair kompisar hade inte en enda regel som var likadan.
Hoppas de svarar på dina frågor och lycka till med projektet!
Tack så jättemycket för snabbt svar! :)
SvaraRaderaJag har planer på att åka men det är klart man blir lite småskrämd när man läser om vad som hände dig till exempel. Men jag ska nog jobba något år här hemma efter studenten så jag har lite tid på mig att fundera på hur jag vill göra! :)