Idag är det alltså 1 månad, 4 veckor sedan jag sa hejdå till mina kära vänner och familj hemma. Jag saknar er varje dag, vissa dagar mer än andra. Jag är glad att jag inte haft någon hemsk hemlängtan än, men fruktar den dagen den kommer. Egentligen tycker jag att jag borde säga att jag kommer hem om 11 månader, men det är ju faktiskt så att det snarare blir 12, med resemånaden. Första månaden har gått bra, ibland känns det som om det gått en evighet, och ibland känns det som om tiden runnit iväg. Jag får trösta mig med att tiden kommer gå ännu fortare när jag är mer inne i rutinerna, de allra flesta au pairer säger att sista halvåret går för fort. Det säger bara swiss och så är man hemma igen. Så dags att njuta av livet här borta, vilket jag redan gör. Det är småsaker som gör dagarna bättre. Att ta en snabbfika med en au pair i området, att ta en promenad ute i det fina vädret, att ha egentid; lägga sig i sängen och kolla på en film, att ha dom där fina stunderna med värdfamiljen, när allt går som man vill och livet är så där allmänt bra! Min familj har bestämt att de ska komma hit, datumen är satta men måste bara dubbelkolla lite saker med min värdfamilj osv. Min familj ska nämligen bo hos oss i huset i några nätter. Åhh, längtar redan. 3 månader kvar till Julafton idag också, det kommer bli en väldigt annorlunda jul. Jag hade sett fram emot att fira en riktig amerikansk jul, men de verkar inte riktigt bli fallet, men det löser sig nog ändå. Nu ska jag ta en dusch och sedan utföra lite ärenden här i lilla Weston.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar